Beskrivning av Hembygdsgården
(I denna beskrivning är byggnaderna numrerade, vilket förutsätter en karta)
År 1717 eldhärjades byn kring Norrbärke kyrka . Inte mindre än 28 gårdar brann ned till grunden, bara några få blev kvar. Ett par av dem utgör idag kulturområdet inom vilket Norrbärke Hembygdsgård är beläget.
Norrbärke Hembygdsförening bildades 1925.
I början av 1930-talet fick Hembygdsföreningen arrendera området, för att 1935 få köpa en fastighet i By, Smedjebacken. Varsamt har sedan äldre byggnader från bygden flyttats till området, återuppbyggts och integrerats, så att man med fog kan påstå att kyrkbyn återskapats.
Vid köpet 1935 ingick Långa huset (1), Rådmansgården (2), som numera är vaktmästarbostad, Andriettas (3) och Luckes (4) stugor och åkermark vid sjön Barken.
Dessa byggnaderna utgör alltså delar av den ursprungliga bebyggelsen från tiden före 1717.
På bottenvåningen i Långa huset, finns bodar och stall som disponeras av vaktmästaren. En ”Handelsbod”, en butikslokal med äldre inredning, där vi säljer diverse varor på våra aktivitetsdagar. I bortre delen finns föreningens expedition, tidigare en mindre bostad, och ett trapphus till övre våningen där vi på senare år inrett ett skolmuseum med material från nedlagda skolor i bygden.
Luckes och Andriettas stugor är bostadshus som tillhör den ursprungliga bebyggelsen. De är uppförda någon gång på 1600 -1700-talen. Under en renovering av Andriettas stuga hittade man en tegelsten med årtalet 1680, därför tror man att stugan byggdes i slutet av 1600-talet. Därmed är den en av de äldsta byggnaderna i Smedjebacken, näst efter kyrkan.
Andrietta var en gammal dan, som levde här omkring sekelskiftet 1800 -1900 talet Hon försörjde sig genom att gå längs Bygatan fram till Valsverket och sälja bullar, kringlor och polkagrisar som hon själv hade tillverkat.
Det sägs att Andrietta alltid sov med ett rejält vedträ vid huvudkudden, för att kunna klubba de stora råttor som delade bostad med henne.
I östra delen av Adriettas stuga finns Lurkammaren (4). I denna bodde den person som gade till uppgift att gå brandvakt och övervaka byn nattetid samt en gång i timmen ropa ut vad klocka är slagen. Denna syssla tillkom efter den stora branden 1717.
Jordkällare (5). Den är mycket gammal och tillhör den ursprungliga bebyggelsen.
Ovanpå källaren har det funnits ett bostadshus, som rivits i slutet av 1800-ialet. Källaren används än idag av föreningen.
Stolpbod (6). Den är flyttad från Finnbo ca 7 km norr Smedjebacken.
Bellmansgården (7). Hembygdsgårdena huvudbygdnad. En bergsmansgård uppförd i Furbo 1774 – 1775 av Lars Hansson. Enligt hörsägen har huset flyttats från Vinsbo till Furbo. Att gården hade flyttats kunde man se bl a på väggmålningarna i gästabudssalen medan gården ännu stod i Furbo. Huset är troligen byggd i början av 1700-talet.
Bellmansgården är en gedigen bergsmansgård. I bouppteckningen efter Lars Hansson står att han hade uppfört ”En wälhållen byggning om 4 rum på botten med inbygd förstuga, dörrar och fönster. Spisar med alt tillbehär uti godt stånd med en väggfast säng i vardagsstugan och ett kontor i stugukammaren, samt 3 inredda öfver rum med spisar och fönster, äfven inbygd förstuga och 2 väggfasta kontor. I taket i gästabudssalen står det skrivet ”Herman Hägerman Catharina Ersdotter Anno 1775” Dessa var Lars Hanssons svärföräldrar och deras signaturer kan förklaras med att de hjälpte Lars Hansson att resa gården.
Carl Michael Bellmans anknytning till Bellmansgården är att Lars Hansson är ett kusinbarn till Carl Michael Bellmans morfar, Michael Hermonius. Michael Hermonius växte upp på den intilliggande ursprungliga fastigheten, en liten parstuga, som sedan länge är riven. Michael Hermonius dog redan 1749 och har m a o aldrig sett gården.
1945 erhöll Hembygdsföreningen gården som gåva av dåvarnde ägaren godsägare Elvin Karlsson som året innan låtit uppföra en ny mangårdsbyggnad på tomten i Furbo. Bellmansgården stod kvar på tomten, obebodd till 1954 då den flyttades hit till Norrbärke Hembygdsgård. I samband med flytten restauerades gården och den återfick sitt ursprungliga utseende både ut- och invändigt. Målningarna i gästabuds/festsalen på övre våningen restauerades av målarmästare Edvin Thornqvist. Takmålningen med motivet ”Jakob brottas med His”. Restaueringen tog sin tid, bl.a p g a brist på pengar. Först 1958 kunde gården invigas. Många har inder årens lopp i ord och bild hyllat den vackra gården och sökt tolka dess historia.
Enligt traditionen skall skalden och sångaren Carl Michael Bellman i början av 1790-talet gjort en resa till sin gamle vän Brukspatron Barchaeus på Fagersta. Bellman var då en fattig och dödsmärkt man. Han ville därför besöka sin mors fädernebygd och avlade en visit i Furbo. Bellman lär ha stannat i Furbo 2 dagar och mellanliggande natt.
Omkring år 1920 bildades Bellmanssällskapet och man upptäckte att Carl Michael hade släktanknytning till Furbo på mödernet. Man tog då för givet att det var i den ståtliga och pampiga bergsmansgården som Bellmans förfäder verkat och bott. Så var det inte utan Bellmans morfar föddes och växte upp i en liten parstuga på en intilliggande gastighet i Furbo.
De övriga byggnaderna på tunet framför Bellmansgården är är:
En Stolpbod (Härbre) (8), som kommer från Spjutsbo ca 11 km mordost Smedjebacken och Trösklogen (9), som är flyttad från finntorpet Ibbarbo ca 18 km sydväst Smedjebacken. På gaveln finns en Vällingklocka (26), som kommer från Mattsbo bruk.
Bakom Logen finns en Tröskvandring (10). På gårdarna fanns i anslutning till trösklogen en s k tröskvandring. som drogs runt av en eller två hästar. Den här tröskvandringen kommer från Torrbo ca 6 km ost Smedjebacken.
En Loftbod (11)( - från Västansjö i Smedjebacken. Bygd i början av 1800-talet. Skänkt av Smedjebackens Valsverk AB. – och en Visthusbod (12) - från Furbo c:a 4 km norr Smedjebacken.
I Loftbodens övre plan finns en utställning av äldre verktyg
Bakom Bellmansgården en Torkria (13), som kommer från finntorpet Aspmoren, Björslö, ca 20 km sydväst Smedjebacken.
Svedjefinnar eller skogsfinnar kallas de finnar som flyttade till Sverige i slutet av 1500-ralet och början av 1600-talet. De var på den tiden inga invandrare eftersom Finland var en del av Sverige.
Bakom Torkrian finns en Järnbod. Den är flyttat hit från Smedjebackens hamn.Järnboden är en lagerlokal för bl a järntackor. I hamnen stod den med övervåningen utanför kajkanten, för man lättare skulle kunna lasta järntackor på båtar och pråmar. Denna Järnbod finns med på 1763 års karta över hamnen. Meningen år att boden skall flyttas tillbaka till hamnen.
Ett Vagnslider (14). Bygganden är skänkt av Morgårdshammars AB och stod ursprungligen i Fämyren. Uppförd av virke från en gammal lada från Storänget intill Vilmoren.
I lidret förvaras ett 10-tal mycket gamla hästdragna åkvagnar, som skall renoveras.
En gammal Lada (15) - en av föreningens förvaringslokaler.
Pärthyvel (16), en maskin för tillverkning av takspån eller pärt, som förr användes till takläggning.
Maskinen är från 1880 och har använts vid Starbo bruk. Ända fram till mitten av 1940-talet tillverkades i Starbo by takspån med hjälp av denna maskin.
Pärthyveln hämtades till Hembygdsgården på 1990-talet och under åren 1997 och 1998 restauerades den av ett gäng entusiaster som också uppförde den byggnad den står i.
Pärthyveln är fullt användbar till sin funktion. Den klarar fortfarande galant att från en barkad längd av tall, gran eller asp hyvla pärt och användes för framställning av pärt i mindre skala
Byggnadens tak är täckt med egentillverkad pärt.
Hembygdsgårdens Smedja (17) Denna smedja har tillhört en repslagarbana i Hällby. Den flyttades hit på 1980-talet för att bli Hemnygdsgådens smedja.
En modell av en s k ”Blåsta” (18), en anläggning för primitiv järnframställning.
Rosells stuga (19). Huset är byggd i Jobsbo i slutet av 1700-talet och var i fastighetsregistret betecknad som ”Jobsbotorp” men kallades sedan sekelskiftet 17 – 1800 talen ”Sammils” efter dåvarande ägarna Samuelsson. Fastigheten var länge delad i åtminstone två s k ”sämjodelningsenheter”.
Att den nu kallas Rosells stuga beror på fru Johanna Rosell, som var född i trakten av Starbo. Efter en tjänst på en prästgård i Västerdalarna kom hon till Stockholm, där hon träffade och sedan gifte sig med J A Rosell, en smålänning som var fångvaktare på Låmgholmen.
Johanna fick efter ett antal år hemlängtan och familjen drog under sommaren till Smedjebacken för att få njuta av sol och frisk luft. Första året hyrde man en bagarstuga i Marieberg. Samma år blev stugan i Jobsbo till salu och affären gjords upp 1913. För familjen Rosell blev stugan en kär tillflyktsort. Döttrarna Marta och Dino uppnådde en aktningsvärds ålder och behöll sin stuga in i det sista. De fattade ett väl genomtänkt beslut att stugan skulle bevaras åt eftervärlden och 1970 donerades stugan med inventarier och ett större kontantbelopp till Norrbärke Hembygdsförening.
Huset flyttades hel på medar av balk och räls till Hembygdsgården den snörika vintern 1977.
Hembygdsgårdens ”tomt” är lite underlig så till vida att mitt i tomten finns flera fastigheter (27) som inte ägs av Hembygdsföreningen. Dessa fatigheter har ingen egen tillfart utan man måste passera föreningens ägor för att nå fastigheterna.
Hembygdsgårdens ”Bagarstuga” (20). är byggd i början av 1800-talet och har tidigare stått i Smedjebackens centrum där parkeringen vid ICA och Apoteket nu ligger. Huset omtalas på en bild av centrala Smedjebacken från 1924 som ”trädgårdsmästare Anderssons fastighet men äe numera bagarstuga.
Sädesmagasinet (21). Detta sockenmagasin flyttades hel i februari 1983 på medar från Prostparken,
Sädesmagasinet plan 1 och 2 används som festlokal. På det översta planet är ett museum inrett.
Andersundsladan (22). Kommer från Anderssund, beläget vid Barken söder om Jobsbo. Den ippsattes här 1999 och tjänstgör som föreningens verkstad.
Sadelmakeriet (23). En kopia av ett gammalt sadelmakeri efter Ågatan, där huset ännu finns kvar
Detta sadelmakeri brujades av sadelmakaren Evert Andersson, som var verksam här fram till 1960-talet. Alla maskiner och vertyg är hans original. De sänktes av Everts döttrar till Hembygdsföreningen.
I huset södra del är Hembygdsgådens toalett inredd.
”Godeniushuset” (24) F n uthyrd som bostad. Kallas för ”Godeniushuset då tre generationer av släkten Godenius har bott i huset.
Norrbärke Bystuga (25). Ett f.d. missionshus och godtemplarlokal som även varit biograf på 1930-40-talet. Föreningen övertog huset 2001 av logén Oceola och användes som festlokal.